Alla inlägg den 10 juni 2016

Av Ia Weylandt - 10 juni 2016 18:30

Ja, när förra helgen bara blev skit och pannkaka, så hade jag ju såklart hoppats på en bra vecka...

Det blev det inte,,, det blev faktiskt en av dom värsta hittils...

 


När det kommer till det privata infernot, så har vi levt med det till och från i så många år nu,, och även om besvikelsen är precis lika stor varje gång det kommer ytterligare ett svek,,, så är jag ändå på något underligt vis liksom förberedd på att allt kan rasa igen...


För så har dom senaste åren gestaltat sig,,, man börjar känna hopp,, allt rasar,,, hoppet stiger igen,,, för att sen raseras totalt...

Och varje gång vi hamnar på botten igen,,, så tänker man att nu får det vara nog, nu är måttet rågat, nu ger vi upp,,, släpper taget,,,

men sen tamejtusan så står man ändå där,,, redo att kriga med näbbar och klor för att allt ska bli bra...

Tänker varje gång att,,, Nu,, Nu händer det,, det är Nu det vänder....


Så tänker jag även denna gången,,,

Nu har det nog vänt?


Så,, om jag är positiv när det kommer till den mänskliga tron,,, så är jag tvärtom en Mästares Mästare på att dra ner rullgardinen och absolut tänka det värsta när det kommer till hunderiet....


Den gångna veckan har jag nog gråtit mer än jag någonsin gjort tidigare...

Undrar egentligen hur mycket tårar en mänsklig kropp kan producera?

Tillräckligt för att jag dom senaste dagarna har haft känslan av vätskebrist med ständig huvudvärk som följd...


I tisdags var jag som vanligt ute med hundarna på morgonen,,, och märkte inget ovanligt...

Thomas kom sen hem före mig från jobbet på eftermiddagen, och stack iväg till skogs med Dollar och Glock,, och märkte inte heller något som var annorlunda.


När jag kommer hem från jobbet slås jag för en ögonblicks sekund av att bara Glock kommer ut och hälsar när jag kliver ur bilen,,, men hinner inte ägna det någon större tanke förens Thomas kommer ut från garaget,, och jag ser att han är ledsen och rödgråten...

-Dollar har ont någonstans,,, jätteont,, säger han,, jag tror det sitter i ryggen....


Vi går in i garaget där Dollar med mycket möda och stort besvär försöker resa sig upp från liggande ställning för att komma och hälsa,, det är som om kroppen inte lyder honom,, men han lyckas ta sig upp och kommer staplande fram till mig och hälsar...

Svansen hänger och han vill inte ta emot min "kommahemgodis" som han alltid får när vi ses efter att ha varit frånskillda...


Usch,, och den blicken han hade i ögonen, den har för alltid etsat sig fast på min näthinna...

Det lös sån smärta ur den, så tårarna börjar rinna bara jag tänker på den...

Han hässjar och är orolig,, och min första tanke var ju naturligtvis att kasta in honom i bilen och åka in till veterinären akut..


Men Thomas är trots att han är jätteledsen mycket lugnare än jag, han har ringt för att försöka få tag på en fin veterinär och tycker vi ska avvakta,,,


Jag går ut på tomten och bara skriker rakt ut,,, usch det kändes verkligen som om något gick sönder inom mig.

Fina veterinären ringer upp,,, jag står brevid och hyperventilerar medans Thomas tar samtalet..

Och vi har tur,, fina veterinären är påväg hem från kliniken och har godheten att stanna till hemma hos oss och ta en titt på sjuklingen..


Och denna fina människa tycker inte att det är så akut så att vi ska åka in, utan rekommenderar istället smärtlindring och vila i några dagar,, och blir det inte bättre ganska snabbt,, så självklart ska vi uppsöka veterinärvård akut,, eller annars boka en tid för undersökning..


Thomas åker genast upp till apoteket för att hämta ut rimadyl, och  jag lägger mig på vår säng och gråter,,, och tänk att då kommer SuperDollar,, och med mycket möda och stort besvär klättrar han på något vis upp i sängen och lägger sig brevid mig,, nära,, nära,,

det var precis som om han ville trösta mig...

Underbara hund...!!!


Thomas kommer tillbaka och stoppar i Dollar hans första tablett,, och jag känner bara att jag måste ut,, bort,, vill till skogen...

Och det är då jag kommer ihåg stackars lille Glock i tumultet...


Älskade lilla GulleGlock,, han förstod nog att något var på tok,, för under hela tiden så låg han gömd under fyrhjulingen...

Finaste lilla hund,,, jag stoppade en boll i fickan,, och sen drog han och jag till skogs, och vi ägnade också en lång stund åt att bara leka runt, runt, runt med bollen...

 


Och tänk,, att redan när vi kom hem någon timma senare så märktes skillnad på SuperD.

Han kom emot oss, och även om inte svansen gick som en propeller så viftade han lite på den,, och blicken hade klarnat lite...

Sov sen mest hela kvällen och natten...

Han sov så hårt,, så att jag vid flera tillfällen under natten var tvungen att känna att han andades...


Och sen har det faktiskt blivit bättre och bättre hela tiden,, även om han inte riktigt gått att känna igen...

Tex så har han inte velat äta nånting varken under onsdagen eller torsdagen...

Och det är så märkligt att se denna vanligtvis så matfriska hund ligga vid mina fötter när jag ätit, utan att ens så mycket som lyfta på huvudet när jag tappat något på golvet..


Jösses,, vi som annars inte kunnat lämna så mycket som en smula ätbart framme på diskbänken utan att han varit där och stulit...


Mentalt har det för mig varit väldigt jobbigt att lämna honom själv hemma på mornarna när jag stuckit iväg till skogs med Glock.

Thomas har koppelrastat Dollar i området,,, och Glocken och jag har gått den vanliga 1-timmas skogsprommisen..


Och gullefjonken Glock....

Annars så gnäller jag ju alltid över att han ligger så satans långt framför på våra prommisar,, och att jag får hålla på att kalla in honom hela tiden för att ha honom inom synhåll...


Nu,,, dessa 3 mornar när vi gått själva,,, inte en endaste gång har jag behövt ropa på honom för att han legat framför...

Däremot,,, så har jag dom första 2 dagarna fått ropa på honom för att han skulle följa med mig...

I början så vände han sig ideligen om och ville gå bakåt, det såg liksom ut som om han letade och ville vänta in någon...

Fick känslan av att han saknade sin vapenbroder,, den mycket högt Älskade Dollarn...


Och Usch som jag har gråtit på dessa ensamna promenader,, och inte bara på dom föresten,,, varje ensam stund så har tårarna kommit...

Det gör ONT i mig att inte Dollar är med på våra prommisar...
Dom senaste 9 åren har SuperDollarn gått där tillsammans med mig,,, det är liksom så det ska vara,, Dollar och jag SKA vara tillsammans...


Och jag säger det igen,, tur att jag älskar mitt jobb,, så att stunderna med mina fina kunder dessa mörka dagar känts som en skön oas i deppet...

Och lite tur med årstiden har jag också haft,,, för vem har inte gått på att mina svullna rödgråtna ögon inte berott på allergi...


På torsdagskvällen åkte vi iväg och tränade rapport,, och det var superskönt att träna och slippa tänka på oron för en stund...

Dollar fick följa med och ligga på A-stationen,,,

Ser ni honom där i bakgrunden bakom finaste Glorre...???

 


Träningen gick Super,,,, Glock var stekhet och sprang som en guttaperkaboll...

Thomas och jag har bytt plats nu,, så att jag går ut istället,,,  vilket inte var det lättaste med en övertänd liten BC-pojk,,,, fasiken vad energi han bränner på utmarschen...


Och sen som genom ett trollslag kom vändningen på fredagen....

Dollar har fortsatt fått ta det lugnt, men piggelinblicken som jag älskar så högt är tillbaka...

Och faktiskt så lekte han runt lite med Glock på tomten på eftermiddagen...

En sån stor sten som fallit från mitt hjärta....


Nu är ändå en veterinärtid bokad till nästa vecka,,, 

Vi ska göra en rejäl genomgång av honom...

Jag tror inte det är ryggen,, utan mer att det skulle vara typ något med prostatan...


Vad det än är så det ju liksom inget konstigt att en 9-årig schäfer börjar få krämpor,,

likt förbannat gör det jävligt ont när det sker...

Och vi har varit så jäkla bortskämda med att han varit så satans kärnfrisk i hela sitt liv.

 

Underbara Bästa Mest Älskade SuperDollar!!!


I helgen händer inget,, men ändå Massor...

Att köpa och sälja hus är ingen avkopplande dans på rosor direkt...

Får hoppas att stressen släpper den dagen vi kommer närmare skogen...


Så mycket att göra,, så lite tid....!!!!


Men mitt i stressen så tar jag mig ändå tid för lite gos...

 

Trevlig helg,,, var rädda om varandra!!!







Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards